KUNGARNA AV FRANKFURT!
Liebe Daggeboek
Nu är vi äntligen påväg! Känns smått galet att vi om bara några få minuter landar i Tyskland. John och Victor sitter bredvid mig här på planet och är allt utom sociala för tillfället. Men det är ju lugnt eftersom det ger mig chansen att bli den första att skriva i denna resas Liebe Daggeboek. När vi landat så ska vi först och främst fixa något att äta, vi är alla vrålhungriga. Blir väl en tysk bratwurst eller något liknande. Sen ska vi ta bussen till Frankfurt där vi ska möta min vän John, sen blir det fest, fest och mera fest. Fast checka in på hotellet kan vara en bra idé så man slipper dra med sin stora resväska in på barerna. Kan bli lite omständigt! Jag är jätte excited inför denna resa, även fast den redan börjat, och trör verkligen att den kommer bli kanon.
Auf Wiedersehen!
John & Victor på planet ;)
Liebe Daggeboek
Sagan om den aromatiska toalettsessionen...Detta är, beroende på nivå av klenmaghet, en antingen skrämmande, mardrömshistoria eller en tankeväckande inspirationskälla.
I begynnelsen fanns det tre små pojkar vid namn John F, Victor och John. De vaknade en morgon och fann sig själva i ett tillstånd av näringsbrist. Det växte mer och mer under tiden som gick, så pojkarna bestämde sig för att tackla problemet. De kom på en genial idé - frukost på KFC. Efter ett evighetslångt sökande på sina drömmars ideal, kom de slutligen fram. Väl framme vid kassan, slog beslutsångesten till - en tidigare ej påtänkt konflikt. Vad skulle de ta sig till?! Många om och men senare bestämde de sig. 45 hotwings och tre stora color skulle det bli. Ett välavägt genidrag. Förtäringen av detta vidunder till skrovmål tog nästan en lika evighetslång evighet som sökandet efter det. Till slut, till allas belåtnad, var den sista kycklingbiten konsumerad. Tröttheten slog till. Den förlamande koman spridde sig som en chockvåg genom de små pojkarnas kroppar, och de kravlade långsamt hemåt. Väl hemma på hotellet, efter en stunds vilande, kände John ett ytterst oangenämt bubblande från sin magsäck - till toaletten begav det sig.
Liebe Daggeboek
Jag mötte John i dörren, jag hade aldrig beskådat ett så belåtet leende. Jag hann inte fråga förens jag upptäckte varför. Den gröna, fuktiga dimman som jag nu hade andats in går inte att förklara med ord. Lukten kröp fram som en panter med ögonen på sitt byte. Ljudlös, dödlig och brutal.
Sagan om Frida den bajslöse. Det var en gång en liten kristen flicka som inte kunde gå över en väg utan att säga ordet "bedöma" minst tre gånger. Ett annat ord som Frida den bajslöse slängde vilt omkring sig var ordet Gud. Detta säger i sig emot Kristendomen där man inte ska missbruka Herrens namn i onödan. Frida hade ett stort problem, hon kunde inte prata om någon sorts avföring och gick därför aldrig på toa. Frida löste sitt stora problem genom att svettas ut all sin avföring så att hon konstant luktade bajs. Folket i Frankfurt blev väldigt äcklade av denna varelsen när de fick reda på denna mörka hemlighet och började störa sig på den "högre kraft" som Frida så starkt trodde på, så varje gång ordet Gud yttrades så fick folket en kall känsla genom hela kroppen och önskade att inte ens ordet fanns.
Liebe Daggeboek
Isch haiser Rebecca und Frida. Nu sitter vi här igen på tåget tillbaka till civilisationen (Frankfurt am Main). Vi har ännu en gång varit i det så kallade skjulet. Denna gången var det Halloween som tema. Till vår förvåning var matförrådet större än vanligt. Dock så luktade de råa biffarna "delicious". Vi anlände lika tidigt som sist med. "TIOÖVERFEM"-tåget. Ferdinand var i tårar när han visste att det var sista gången vi skulle ses. Men desto gladare var Skyscraper. Han skulle upp i ottan för att gå till kyrkan och bekänna sina synder. Vilken man! Vi måste ändå medge att allt blev väldigt lyckat med tanke på att vi fick med oss all dricka hem. Nu slipper vi lägga pengar på sådant onödigt!
PUSS OCH KRAM FRÅN EN SOLIG FRANKFURT FÖRORT ♥
Liebe Daggeboek
Frida sjunger som vanligt med sin bedårande stämma medan vi sitter på den extremt exklusiva italienska restaurangen "Raffaello Ristorante". Vi har fyllt våra tidigare helt tomma magar med tre stora, fettiga pizzor med alldeles för mycket ost. Känns sådär! Medan alla hemma i Sverige-land har grått och regn så sitter vi i strålande solsken och medelhavsvärme. Pratar om vädret, lite lame, men är man svensk så är man. Det man kommer ihåg från gårdagen var roligt. Udda men skoj. Har beslutsångest angående om jag ska beställa mig en espresso eller ej. Kanske skulle göra min smärtade mage gott. Om ett litet tag ska vi tjejer ringa killarna, som ligger på hotellet och slappar, för att göra det efterlängtade Starbucks-besöket. JAG LÄNGTAR! Nu kom Frida precis på att hon glömt gratulera sin moster på hennes 50-årsdag. Hon har för tillfället panik! Jag har precis smakat på mitt livs godaste espresso.
Liebe Daggeboek
Guten morgon liebe Daggeboek! Ich setze jetzt hie in unsere Hotelzimmer, ganz allein. Nicht allein aber ich bin the only one who is awake at the moment but that's fine by me. Klockan är ca. halv 9 på morgonen och jag ska strax väcka Frida för idag ska vi ha en heldag på stan. Kolla i massa affärer, ta en långfika, käka lunch ute och det skulle va kul om vi kunde få ett kort på hela gänget idag. Får hoppas at vi hittar en lika snäll snubbe som Koreanen som tog kort på oss tjejer igår var. Det var ganska roligt faktiskt! Jag, Rebecca och Frida stod igår mitt inne i stada och fotade varandra är vi höll massa löv i händerna och sen kastade dem över huvudet. Riktigt fina höstkort blev det! I alla fall, så märkte vi plötsligt att det sitter en söt liten korean med världens största och finaste bauta-kamera och tar kort på oss. Vi börjar självklart gapflabba men till slut går jag fram till honom och ber honom ta kort på oss alla tre med min kamera, vilket han så gladeligen gör. Han var jätte härlig och det var skönt att veta att han inte skulle springa iväg med min kamera. jag menar, varför skulle han göra det när han har en 5 gånger finare och dyrare själv? Wouldn't make sense you know! 
Några av alla de kort vi tog :)
Igår kväll hade vi förkrök på rummet fyllt med sång och glada skratt. Victor sparkade mig i ansiktet för att jag "råkade" dra ner hela hans madrass, som han för tillfället låg på vilket innebar att att även han föll till golvet. Jag ville bara ha hans täcke, tycker inte det är för mycket begärt. Det blev en hel del dricka, jag och Frida hade bestämt oss för att dricka precis lika mycket under hela kvällens gång och jag tror vi lyckades ganska bra! Kanske ska köra på det ikväll igen? Alltid trevligt med en liten drinking-buddy. Vid 8-tiden var vi lite små-hungriga så vi bestämde oss för att gå ut och käka och det blev den mysiga lilla restaurangen "THAI EXPRESS". Gillar verkligen det stället, det är billigt och man får massor av god, mumsig mat för pengarna. Efter en välbehövlig och smaskig måltid så började det regna så vi gick tillbaka till hotellrummet för att smälta maten och förkröka lite till. Mycket mysigt måste jag säga! Vid 11-tiden tyckte vi ändå att det var dags att dra ut så vi gjorde precis det: drog ut! Vi gick till Sachsenhausen, vilket är ett ställe i Frankfurt med ett område som bara är barer och shisha-ställen. Det är faktiskt väldigt mysigt där för de flesta husen är i gammal stil och vägen är av ojämn lagd kullersten. Mycket trevligt! Vi började med att gå till shisha-baren "1001 nacht" där vi alla beställde in varsin drink, för mig blev det "Sex on the Beach", och två stora shishas med smak av kiwi och hallon. Victor och John beställde in något som hädanefter är min nya favoritdrink. Den heter "Ally McBeal" och har kokosmjölk i sig. Riktigt mumsig var den. På "1001 nacht" så träffade vi några sköna killar som tyckte att John (från Stockholm) klädde sig såpass bra att han borde bli nästa "Tysklands Next Top Model" haha! Efter ett tag bestämde vi oss för att gå vidare och vi hamnade på ett kebabställe där John (från Stockholm) var stammis och det blev en stor, saftig "Döner något". Kommer inte riktigt ihåg vad den hette men god var den. Helt plötsligt kom det en Nya Zeelandare som hette Hedge och började prata med oss. Han var mer än smått packad men riktigt rolig! Han förstod inte riktigt varför vi skrattade vilket gjorde hela situationen roligare. Väl tillbaka på hotellet så blev det allsång. För mig och John i alla fall. Sedan blev jag trött så då låg John och sjöng och jag och alla andra fick somna till hans ljuva stämma. Btw, John ska söka till Idol! Det var en perfekt avslutning på en underbart härlig söndag.
Auf Wiedersehen!
Liebe Daggeboek
Tjabba, tjena, hallå. Nu är det Frida som skriver i dig. Hoppas du kommer ihåg mig...
Just i denna stund sitter jag och Sandra på "Coffee Fellows", mitt inne i centrala Frankfurt, och äter en "dejligt" god frulle. Innan denna delikata måltid (sista måltiden) så var vi och storhandlade på ett ställe som är billigare än Ullared, som man säger i turkland. Inne i varuhuset provade vi allt från Snoopy sidenkalsonger till heta, sexiga leopardnattlinnen i spets. Dock så slutade det med att vi köpte en komönstrad kudde med fyra spenar, en till vardera kille. En annan sak som vi måste poängtera är att den ryska bitchen som körde ut oss från hotellet förra gången och hotade oss med "höga bills", nu återigen har återtagit sin tron i receptionen. Vi kände att hon kollade på oss med en intensiv blick, precis som att hon tänkte högt för sig själv "I GOT YOU"! Detta fann vi båda mycket obehagligt, så när vi gick förbi henne, sänkte vi våra blickar för att undvika att möta hennes onda "gaze". Nu ska vi bara äta upp den goda men mycket feta tyska yoghurten, för att sedan bege sig ut för att "hit the city". Så det vi har kvar att säga är: FRANKFURT MOTHERFUCKER!♥
Liebe Daggeboek
Igår träffade vi, gänget, tre ytterst trevliga tyska herrar, vid namn Henoch, Philip och Steven. Mötet tog plats utanför shisha-baren "1001 Nacht" då vi tog en paus från vattenpiperökandet för att inhalera lite frisk, ren, aningen kloakluktande tysk stadsluft. Underbart! Det började med att John och jag såg en ebenholtzhyad ung man röka en egenrullad "cigarett". När jag med ett stort intresse frågade honom vad detta rökdon innehöll, skrattade han lite lätt, gick över gatan och frågade ifall jag ville smaka. Med mitt stora intresse och på grund av artighet kunde jag inte tacka nej till detta mustigt örtdoftande spektakel. Mannen ifråga presenterade sig som Henoch. Några minuters konversation senare kom hans två goda vänner ut - Philip och Steven. Två mycket trevliga killar, som berömde Johns klädstil med stor beundran! Vi gick in, satte oss med våra nyfunna tyska kompanjoner och började föra en otroligt intressant diskussion samtidigt som vi sippade på våra drinkar, vattenpipan och tog en Lucky Strike. Samtalsämnet gick från hur de extra långa cigaretterna i Tyskland endast är för kvinnor av lösaktigt slag till hur våra germanska bröder menar "you're a nice guy" genom att säga "you're a motherfucker". Sannerligen intressant! Det visade sig senare, till allas förvånad, att Steven och Philip hade samma mamma - paradoxalt nog kallade de varandra motherfuckers. En stund senare tog vi farväl av våra vänner, med diverse handslag, kramar och knucklebumps, och begav oss återigen ut i den ljumma, Frankfurtska natten.
Liebe Daggeboek
Vi gets dir? alles goot? Ja, ze goot. Domedagen är nu kommen. Kungarna av Frankfurtsand ska idag åka hem. Från 24 grader till 24 minusgrader. Livet är allt underbart. Med en stor kopp english "brakfest" tea i min hand ska jag nu beskriva gårdagen. Bajs! Det luktade(ar) bajs överallt. Vissa skyller på Frida men inte jag. Vi satt vid floden och drack Smirnoff Ice och luktade bajs. En väldigt lustig känsla. Men kallt var det och alkoholen flödade i blodet, så kvällen slutade utan utgång och med spyor och minnesluckor. Det var kortfattat våran kväll. Nu sitter vi på Häagen-Dazs och fördriver tiden. Snart ska vi till FIS. Därefter väntar en 2 timmars buss resa hem till Sibirien.
Pussar och kramar från ett glasscafé i Frankfurt ♥
John leker "The Captain" nere vid floden ;)
Liebe Daggeboek
Morgonen gryr, man vaknar upp och kudden är blöt av saliv, ögonen är ihopklistrade av mängder av klet ifrån de inre hålorna. Allt snurrar och alla var tvungna att gå upp. Vi skulle checka ut vid 11 på morgonen efter en hård natt vid floden med mängder av sprit. Gänget begav sig ut på nya äventyr. Denna gången mot KFC. Victor, John och jag beställde ett stort paket med 45 stycken sjukt goda Hot Wings. Kvinnorna tog något annat passade dem bättre. Vi killar tog tio tysta sekunder innan vi började hugga in. Efter ett par stycken så tar vår kära John upp en smarrig "kyckling vinge". Han för den mot sin mun. Den gudomliga aromen ifrån vingen når näsborrarna, man ser hur lycklig han är. Till sin förvåning så är det är en hel kyckling unge. Denna lilla stackare har blivit friterad levande md sina förfäder. John slänger iväg denna lilla krabat men har snabbt nere handen i paketet och får upp en ny som han tuggar på glatt. Jag och Victor tar en närmare titt på detta mästerverk till mat. Huvudet hade ramlat loss, vi tog oss fritiden att skala av det friterade och hittade vår lilla väns näbb. Denna kyckling blev modell och vi tog ett antal kort. Victor, John och jag satt och lekte med Gullifjun medan vi åt Gullifjuns mamma och pappa om de nu kom till samma skal. Drickan var slut så vi försökte gå och säga till personalen att vi ville ha mer gratis på grund av at vi fick Gullifjun i vår mat. Personalen kunde inte engelska så vi fick bara en ny Hot Wing. Vi orkade inte bry oss längre så vi begav oss mot Häagen-Dazs.
Ha de gött haj!
Det var en kyckling som hette Gullifjun...
Liebe Daggeboek
Sitter på Ubahn U3 påväg tillbaka till the big city efter ett snabbbesök på FIS, min gamla skola. Pratade med min vän Louise bland andra och hade lite av en nostalgitrip då jag gick in i skolbyggnaden. Jag känner fortfarande av Häagen-Dazs glassen som jag tidigare tryckte i mig tillsammans med ett par koppar kaffe, är mätt av den än så man blir ju lite smått illamående när Frida sjunger på sin "A Pizza Hut, a Pizza Hut, Kentucky Fried Chicken and a Pizza Hut..." som nu även är inötta i min och Rebeccas hjärnor. Just för tillfället sitter vi alla här, väldigt tysta, väldigt utmattade, och bara längtar efter att sätta oss längst upp på Zeilgalerie för att avnjuta varsin stor, kall, tysk öl. Den tanken är det enda som håller oss vakna. Fast John sover just nu så han kanske inte är så sugen efter all. Han sitter antagligen och drömmer om sin lilla nya vän Sarah som vi ska träffa när vi kommer in till Frankfurt igen. Frida sitter bredvid mig och suckar tungt, vill man veta vad hon funderar på? Det är ungefär 11 timmar tills flygbussen går och vi vet inte riktigt var vi ska hitta på fram tills dess. Blir kanske några fler kalla, stora, tyska öl. Nu "sover" alla utom jag, Victor och Frida! Antar att vi är de enda äkta "alkoholisterna" i gänget. Eller? (Victors favoritord) Nu åkte vi precis förbi hållplatsen där jag för ett par år sedan blev tagen av polisen. Hemskt men ändå lite roligt minne! Sitter och diskuterar hur det tyska alfabetet ska uttalas, också trevligt! Har inte hänt mycket mer idag men under eftermiddagen och kvällen brukar det bästa hända så får uppdatera senare. Tschüss!
Liebe Daggeboek
Hej kära dagbok! Nu sitter vi på en trevlig liten bar och dricker tysk öl. Det är nu endast 5h kvar till vår buss går. Vi är alla mycket mätta efter en fet måltid på restaurangen Maredo. Victor och Eddy beställde in mat för minst 10pers och åt självklart upp allt själva. John lilla älskling Sarah var också med och charmade oss alla med sin "New Zealand" dialekt. Efter den utsökta måltiden (sista måltiden) begav vi oss iväg till "Heaven" (Starbucks). Där satt vi inte länge eftersom servitrisen skramlade så med sina kedjor. Fanta, fanta, fanta...Ljuva fanta♥ Abstinensen har lagt sig för stunden vilket känns väldigt skönt! Snart är vi hemma igen vilket faktiskt ska bli skönt. Ingen mer sömnbrist. Det gillas! Med detta lilla inlägg säger jag tack och hej för den här resan! Det har varit en bra resa som ingen annan än plånboken kommer att ångra!
Tjuss!♥
Liebe Daggeboek
Sitter på det mest exklusiva stället hittills och jag är inne på min andra drink. Började men en god Mojito men blev sedan riktigt sugen på något sött så just nu dricker jag en Bounty som består av Amaretto, chokladkräm, kokos och grädde. Smara godis! Nu är det "bara" 4,5 timme kvar tills flygbussen går. Känns sorgligt, jag vill inte härifrån för vi har haft det så himla kul och mysigt här och jag vill därför stanna här i några dagar till och njuta av livet på samma sätt som vi gjort de senaste dagarna. Men det är väl som man säger: "man ska sluta medan man ligger på topp". Tidigare tog vi en öl på takterassen av Zeilgalerie och det blev två tequila shots också. Mumsigt! Då var Sarah med också. En riktigt mysig tjej som vi träffade hemma hos Kalle i lördags. Hon följde även med oss till Maredo och käkade förut där Eddy & Victor delade på en löjligt stor tallrik med en 6 steaks, ribs, pommes frites och mycket, mycket annat. Fattar inte hur de orkade allt! För det gjorde de. De åt upp precis allting. Båda bokstavligen slickade av det sista från tallriken. Efter middagen blev man ju självklart kaffesugen så vi gick till närmaste Starbucks, köpte en stor kopp svart kaffe med lite kanel i och satte oss på uteserveringen i några riktigt goa fåtöljer. John gick ganska snart iväg med Sarah som behövde åka hem eftersom hon har skola imorgon och några minuter efter de gått fick Victor ett sms från John där det stod "SCORE!!!!!!!" precis så som jag skrev. Stora bokstäver och sju uttropstecken efteråt. Trots att John nu var mycket lycklig så hade han lite problem. Han hittade inte tillbaka till det Starbucks som vi satt på från centralen. Tågen gick åt fel håll, folket han frågade visste absolut ingenting och allt gick bara fel. Efter en 40 minuter lyckades han äntligen ta sig de 2 hållplatserna han behövde åka för att komma till oss och allt var frid och fröjd igen. Nu är klockan snart 11 och jag njuter fortfarande av min mumsiga godis-drink. Yummie!
Auf Wiedersehen!
Eddy, Victor & deras gigantiska tallrik med mat
Sarah & John, söta de är♥
Jag och mina två yummiga drinkar :)
Liebe Daggeboek
Klockan är ca. halv 7 på morgonen och vi har precis satt oss i våra säten på det extremt mysiga och fina Ryanair-planet. Satt precis och tänkte på vad vi gjorde under gårdagen och det var en hel del faktiskt. Allt har med mat att göra. Nästan allt i alla fall. Började dagen med en rejäl frukost på KFC(av alla ställen?!), fortsatte sedan vidare till Häagen-Dazs där det blev kaffe och glass(ofc.). Sedan åkte vi till skolan men det är ju inte matrelaterat så vi struntar i detaljerna. Efter skolan åkte vi till en bar på en takterass, sedan middag på Maredo, sedan kaffe på Starbucks och sen lite drinkar på "Bull and Bear". Sedan blev det centralen där vi åt croissant, drack kaffe och vatten (första vattnet på hela dagen för min del så det är definitivt värt att nämna mitt vattendrickande i texten). Sen kom våran flygbuss och vi däckade allihopa, trots de två skrikande ungarna med bedårande söta puppy-eyes, och vi var påväg från Frankfurt am Main mot Hahn där flyget väntade. Här på flygplatsen blev det mera vatten men även en salami och ost sandwich. Vad mycket bröd vi har ätit på den här resan. Usch kommer inte äta bröd på flera veckor nu! Däremot har vi bestämt, av någon konstig anledning som absolut ingen vet vad den är, att vi alla ska äta sushi senare idag. Det är ju
helt okej för mig eftersom jag älskar sushi och inte har ätit det på ett bra tag. Det är lite jobbigare för Eddy eftersom han hatar sushi. Men en överenskommelse är faktiskt en överenskommelse! Nu har planet börjat röra på sig, Frida sitter och nickar till om och om igen med sin nya, snygga Hip-Hop-keps på och jag sitter här vid flygplansfönstret och kollar ut och önskar att vi inte skulle åka hem. Visst, ska bli skönt att komma hem men Frankfurt, Tyskland är ett hem för mig med. Ett andra hem! Nu drar motorerna igång ordentligt, känner i baken hur hårt de jobbar. Vi rör på oss, hastigheten ökar för varje sekund och vi kommer att lyfta vilken sekund som helst nu. Nu lyfte vi och jag ska nu bege mig in i drömmarnas värld. Jag ska sova!
God natt & Hejdå Deutschland!
